kanndigsjalv

Jag vet inte vad det är med mig just nu. Det känns som om jag överreagerar på precis allt. Jag visar det sällan men i mitt huvud och mitt hjärta är det tungt just nu. Allt med örebro känns bra, så det är inte det. Eller det är klart att jag är nervös över örebro och går och funderar en massa på det. Men det jag funderar på är inte skolan eller lägenheten utan det är kärleken. Jag har inte velat erkänna det för mig själv men jisses vad jag är rädd för att bli bränd igen. Vad jag är livrädd för att mitt hjärta inte klarar av att bli lämnad igen. Mitt hjärta klarar inte av att känna sig osäker. Jag vill kunna vara mig själv, kunna lita på att det finns en framtid. Ibland går jag runt och inbillar mig att det är sista dagen, med kärleken. Än så länge har det varit bara inbillning och så hoppas jag att det fortsätter. Men varje gång jag får lite hårdare ord än vanligt. Eller varje gång jag blir tilltalad i ett annat tonläge än jag är van så får jag ont i magen. En isande känsla och tankar som säger att nu är det snart slut. Usch vad jag blir arg på mig själv som känner så.

Jag kan inte hjälpa att terrorisera bloggen med massa flyttahemifrån tankar. Det är nästan det enda jag kan tänka på nu om dagarna, för varje dag som går för mig närmare. Idag planerade vi vilka dagar lastbilen med mina saker ska gå och jag vet inte riktigt om jag inser att jag verkligen ska flytta. Det är nästan som om jag levt i en egen liten fantasivärld och att det inte ska bli mer än en fantasi. För ibland kanske drömmarna räcker, kanske ibland är det nog att bara drömma?
Vi kan klaga på det vi har men när vi väl ska lämna det så känns det sorgligt. Ungefär så är det jag känner. Jag är verkligen trött på stället jag bor på. Trött på mentaliteten. Trött på människorna. Men egentligen är jag väldigt glad i det också. Jag älskar mitt rum. Jag älskar min familj och andra underbara människor. Jag älskar Elsa. Jag älskar naturen. Men jag vet, jag kommer älska det nya också. Snart är det dags. Jag kommer aldrig bli nog redo, jag måste bara vara det. Jag är redo!

Jag har varit väldigt bloggsugen några dagar men inte vetat vad jag egentligen velat skriva, därför har jag inte skrivit något. Det har varit mycket jobb nu på sista tiden och min förkylning som inte vill ge med sig har tagit en hel del energi.
Dock är jag väldigt positiv om framtiden nu! I lördags var jag, pappa och Björn i Örebro nästan hela dagen. Vi tittade på skolan, som verkar vara jätte bra, åt god mat på en jättemysig resturang och jag hittade ett kommande smultronställe som jag nog kommer att tillbringa en hel del fikande tid på (om min studentbudget räcker till).
Jag fick nyckeln till lägenheten och visade Björn hur den ser ut. Jag längtar! Nu är det inte alls länge kvar, det känns ändå bra. Så länge jag har min finaste Björn spelar resten ingen roll, men det känns som sagt väldigt bra!
Framtiden är det jag som styr över, den är bara min.

Idag är en sådan dag då jag kommer gå och tänka. Tänka på allt och lite till. Viktigt och oviktigt. Jag är rädd för att flytta. Rädd för ensamheten. Rädd för alla nya ställen och alla nya människor. Men jag känner också en tacksamhet över att jag har så fina människor i mitt liv. Jag har en underbar familj som ställer upp på mig i alla lägen och jag vet att de alltid kommer att finnas där för mig. Sen är jag obeskrivligt tacksam över att jag träffade Björn. Han är en trygghet jag aldrig trodde jag skulle ha och min kärlek till honom är oändlig. Jag är så tacksam över allt. Jag har tak över huvudet. Jag har mat och materiella ting jag egentligen inte behöver. Jag har mina drömmar och jag ska göra mitt bästa för att lyckas med dem. Men framförallt så har jag kärleken. och kärleken är viktigare än allt annat.


(v

Min kär far ringde mig förut och sa att jag hade fått brev från Örebro Universitet idag. När jag kom hem tittade jag igenom alla papper. Det var ett papper som välkomnade mig till juristprogrammet i Örebro, ett nollningsprogram, ett introduktionsprogram och koden till min första kurs och dess schema. När jag satt och höll i dessa papper kände jag verkligen att nu är det på riktigt! Den första kursen jag ska läsa är Rättens grunder och innehåller allt från personrätt till förvaltningsrätt. Ska bli riktigt spännande! Tänk att lilla jag ska läsa till jurist. Det är helt otroligt..

Det känns nu att snart är det början på något nytt. I helgen var jag på galtö och hälsade på mor och far. Vädergudarna ville oss inte gott men det spelade inte så stor roll för det var mysigt ändå, vi spelade kort och shoppade. När jag kom hem i söndags gick jag direkt ner i källaren och bar upp alla mina flyttlådor som jag laddat med saker det senaste året.
Jag kollade igenom alla lådorna, packade upp och packade om, organiserade och skrev på lådorna vad de innehåller. Sist satte jag mig med en lista och skrev vilka saker jag har och vad jag saknar. Tänk vad många saker jag har som jag helt och hållet hade glömt bort att jag hade! Sen tittade jag igenom studentlådan lite extra och insåg vilka fina presenter och vilken bra student jag hade.
Nu står i alla fall en hel hög flyttkartonger i mammas och pappas sovrum, mina flyttkartonger. Någon dag ska jag även åka på rusta och köpa mer flyttlådor så jag kan börja packa ner lite andra saker som jag inte behöver just nu. Det känns väldigt egendomligt. Det känns otroligt bra samtidigt som jag är livrädd. Det ska bli kul att flytta och jag kan knappt bärga mig till jag får börja fixa i lägenheten. Det som känns värst är ensamheten, att inte vara omgiven av människor jag känner hela tiden kommer kännas konstigt. Men jag har en tro på att örebro kommer ge mig väldigt många fina vänner.
   En annan sak som känns lite konstigt är att jag snart ska flytta till en stor stad som jag inte vet någonting om. Vad är Örebro känt för? Gustavsvikbadet? Svampen? Hjalmars revyer? Det är knappt så att jag vet att det ligger i Närke, HAHA.
Den 25 är det i alla fall öppet hus på skolan så då blir det en heldag i min blivande stad. Jag hoppas att B följer med och gör mig sällskap.
   Nu, nu är det min tur att göra något nytt. Nu är det början på något nytt. Jag hoppas ni följer med mig i mitt nya liv!

Ja då var det slut på all väntan, igår fick jag beskedet jag har väntat på hela våren. Jag kom in på skolan! När jag läste - antagen -  var det som om luften gick ur mig. Tankarna virvlade runt i huvudet som en orkan och jag orkar inte fokusera blicken på någonting. Tänk att om en månad ska lilla jag flytta. Bort från tryggheten på Eda glasbruk och till en stor stad långt bort. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför allt, jag känner mig som en röra hela jag. Men jag har en tro på att det kommer gå. Jag ska göra mitt absolut bästa och min lägenhet är jättemysig. Min lägenhet, vad konstigt det känns. Jag har en lägenhet. Lilla jag!
Hur B gör är en annan sak. Han vet att jag flyttar i alla fall. Jag kommer göra mitt bästa för att kärleken till världens finaste man ska hålla. Han betyder allt för mig och jag älskar honom av hela mitt hjärta. Jag följer mina drömmar. Hur rädd och osäker jag är så följer jag mitt hjärta. Det tycker jag att alla ska göra. Sikta ovan molnen och du hamnar någonstans under. Eller över för den sakens skull.