Det närmar sig verkligen med stormsteg!
Jag kan inte hjälpa att terrorisera bloggen med massa flyttahemifrån tankar. Det är nästan det enda jag kan tänka på nu om dagarna, för varje dag som går för mig närmare. Idag planerade vi vilka dagar lastbilen med mina saker ska gå och jag vet inte riktigt om jag inser att jag verkligen ska flytta. Det är nästan som om jag levt i en egen liten fantasivärld och att det inte ska bli mer än en fantasi. För ibland kanske drömmarna räcker, kanske ibland är det nog att bara drömma?
Vi kan klaga på det vi har men när vi väl ska lämna det så känns det sorgligt. Ungefär så är det jag känner. Jag är verkligen trött på stället jag bor på. Trött på mentaliteten. Trött på människorna. Men egentligen är jag väldigt glad i det också. Jag älskar mitt rum. Jag älskar min familj och andra underbara människor. Jag älskar Elsa. Jag älskar naturen. Men jag vet, jag kommer älska det nya också. Snart är det dags. Jag kommer aldrig bli nog redo, jag måste bara vara det. Jag är redo!
Nej, det är ju inte det ;) Fast jag överdrev ju en aning också, hehe. Alla killar får stå ut med stubbiga ben då och då ;)
Och jag håller verkligen med dig. Man klagar så mycket på det som finns här hemma, men egentligen älskar man det väldigt mycket. Jag vill verkligen inte åka tillbaka till gbg nu, men det kommer nog kännas bättre bara jag varit där ett tag. Ibland känns det bara som att jag ser Växvik/Arvika på ett annat sätt nu när jag varit borta ett tag. Jag gillar det mer. Jag älskar det och jag vill gärna flytta tillbaka. För även om man är vansinnigt trött på mycket, så kommer alltid allt och alla man älskar finnas här, på ett eller annat sätt. Det är hemma liksom och det finns inget i världen som kan ändra på det.
Jag önskar jag visste vad jag ville göra. Vad som väntar härnäst.
Jag tycker du e tuff Lina! You gonna make it, and you gonna do it with style ;)
SAKNAR DIG!
