Örebro here I am
Det blev några tårar dagen innan avfärd men sedan dess har jag inte haft tid eller lust att vara ledsen, just nu känns allt väldigt bra! Allt blev högt över förväntan. Ikea har nog blivit snäppet rikare pågrund av oss och min kropp tackar mig lite för att den har fått bli sliten. Igår firade vi med vin i mina fina glas och tittade på film. Nu tvättar vi den första tvätten, jag sitter här och Björn ligger i soffan och läser aftonbladet. Tur att han stannade kvar några dagar annars hade jag kanske känt mig lite mer vilsen och ledsen när mor och far åkte hem förut.
Men just nu är jag väldigt tacksam över mitt liv. Just nu känner jag mig lycklig. En gnutta osäkerhet men den vägs upp av min nyfikenhet för mitt nya liv. Ni är hjärtligt välkomna på besök i mitt nya liv! :)
Imorgon
Talk to me softly
Jag vet inte vad det är med mig just nu. Det känns som om jag överreagerar på precis allt. Jag visar det sällan men i mitt huvud och mitt hjärta är det tungt just nu. Allt med örebro känns bra, så det är inte det. Eller det är klart att jag är nervös över örebro och går och funderar en massa på det. Men det jag funderar på är inte skolan eller lägenheten utan det är kärleken. Jag har inte velat erkänna det för mig själv men jisses vad jag är rädd för att bli bränd igen. Vad jag är livrädd för att mitt hjärta inte klarar av att bli lämnad igen. Mitt hjärta klarar inte av att känna sig osäker. Jag vill kunna vara mig själv, kunna lita på att det finns en framtid. Ibland går jag runt och inbillar mig att det är sista dagen, med kärleken. Än så länge har det varit bara inbillning och så hoppas jag att det fortsätter. Men varje gång jag får lite hårdare ord än vanligt. Eller varje gång jag blir tilltalad i ett annat tonläge än jag är van så får jag ont i magen. En isande känsla och tankar som säger att nu är det snart slut. Usch vad jag blir arg på mig själv som känner så.
Mina sista arbetsdagar
I vilket fall som helst så är det mycket förändringar för mig just nu. Imorgon är det min sista arbetsdag på Hydro sen har jag sagt upp mig. Det känns minst sagt konstigt! Jag är väldigt tacksam över att få slippa alla otrevliga grannländare och upprepa saker hundra gånger varje dag. Men samtidigt är Hydro det enda ställe jag har jobbat på och det kommer kännas konstigt att inte gå hit varannan helg som jag har gjort i princip tre år.
Den tjugonde flyttar jag. Overkligt! Nu i veckan ska jag och Björn ta en tur till västkusten och bara mysa. Gå på bio, äta ute, slappa och umgås. Det ska bli underbart! Till helgen är det hamnfest och veckan efter flyttar jag..
My journey begins..
Det närmar sig verkligen med stormsteg!
Jag kan inte hjälpa att terrorisera bloggen med massa flyttahemifrån tankar. Det är nästan det enda jag kan tänka på nu om dagarna, för varje dag som går för mig närmare. Idag planerade vi vilka dagar lastbilen med mina saker ska gå och jag vet inte riktigt om jag inser att jag verkligen ska flytta. Det är nästan som om jag levt i en egen liten fantasivärld och att det inte ska bli mer än en fantasi. För ibland kanske drömmarna räcker, kanske ibland är det nog att bara drömma?
Vi kan klaga på det vi har men när vi väl ska lämna det så känns det sorgligt. Ungefär så är det jag känner. Jag är verkligen trött på stället jag bor på. Trött på mentaliteten. Trött på människorna. Men egentligen är jag väldigt glad i det också. Jag älskar mitt rum. Jag älskar min familj och andra underbara människor. Jag älskar Elsa. Jag älskar naturen. Men jag vet, jag kommer älska det nya också. Snart är det dags. Jag kommer aldrig bli nog redo, jag måste bara vara det. Jag är redo!
Lost in space
Kanske är det mitt enorma behov av att alltid känna att jag är en del av något. Jag vet inte, varför vill jag alltid ha kontroll? Varför kan jag aldrig ta saker bara för vad de är? Nej nu ska jag och min finaste Elsa ta en promenad i tallmon och sen ska hon få vara hos mig och Björn ikväll. Have a nice sunday!
