kanndigsjalv

Jag vet inte vad det är med mig just nu. Det känns som om jag överreagerar på precis allt. Jag visar det sällan men i mitt huvud och mitt hjärta är det tungt just nu. Allt med örebro känns bra, så det är inte det. Eller det är klart att jag är nervös över örebro och går och funderar en massa på det. Men det jag funderar på är inte skolan eller lägenheten utan det är kärleken. Jag har inte velat erkänna det för mig själv men jisses vad jag är rädd för att bli bränd igen. Vad jag är livrädd för att mitt hjärta inte klarar av att bli lämnad igen. Mitt hjärta klarar inte av att känna sig osäker. Jag vill kunna vara mig själv, kunna lita på att det finns en framtid. Ibland går jag runt och inbillar mig att det är sista dagen, med kärleken. Än så länge har det varit bara inbillning och så hoppas jag att det fortsätter. Men varje gång jag får lite hårdare ord än vanligt. Eller varje gång jag blir tilltalad i ett annat tonläge än jag är van så får jag ont i magen. En isande känsla och tankar som säger att nu är det snart slut. Usch vad jag blir arg på mig själv som känner så.