kanndigsjalv

Missuppfatta mig inte nu, jag börjar allt mer längta till flytten, men på kvällarna ligger jag och fantiserar ihop massa hemska scenarion som skulle kunna hända. Jag vet, jag ska inte måla upp någonting innan jag är där men jag kan heller inte låt bli. Igår kväll låg jag och funderade på den kommande klassen jag kommer få. Till programmet var det 3000 sökande och 185 stycken kom in. Här kommer mitt scenario: Alla i klassen är 25 år, bakåtslickat hår och kommer från rika familjer. De har nyss kommit på att de vill läsa juridik och hade givetvis nog bra betyg från gymnasiet. Dessa 25 åringar kommer tycka att jag är en ung, som tror alldeles för bra om sig själv om hon tror att hon ska klara detta och dessutom så kommer hon från de värmländska skogarna vilket också innebär att hon pratar konstigt och är en bonde.
Ungefär så gick mina tankegångar igår kväll. Inte för att ålder spelar någon som helst roll men det vore tacksamt om i alla fall någon var i ungefär samma ålder som mig. Det får gärna vara någon i min klass som liksom jag kommer utifrån också.
   Gissa om jag kommer vara nervös första skoldagen. Men det ska bli otroligt spännande. När jag tänker på det refererar jag hela tiden till första veckan på gymnasiet. Jag var ensam, kände ingen i klassen, trodde inte att jag skulle komma att göra det heller och jag kände allmänt att jag inte passade in överhuvudtaget. Men se vad bra det blev! Jag hade tre fantastiskt roliga år och träffade personer som kom att bli mina allra bästa vänner. Så jag misströstar inte. Dock kommer det bli väldigt tomt utan de vanliga classmatesen. Men så fort jag kommer i ordning, hittar i staden (främst hittar tillbaka till min lägenhet) och har tid så ska alla som vill få komma och sova över.
I follow my dreams!