7 dagar kvar!

Nu är det, tro det eller ej, bara sju dagar kvar! Sju ynka dagar sen ska jag aldrig mer gå på gymnasiet. Det känns..konstigt! Idag är en sådan funderardag, kanske inte så konstigt med tanke på att jag "jobbar", det är inte en människa som vill handla och regnet öser ner utanför. Det finns liksom inte så mycket annat att göra.
Kvällen igår var toppen! Jag kom tvåa på minigolfen och gjorde till och med några hole in ones, helt otroligt för att vara mig. Lite vin och sen räkor på bryggan. Jag och Henrik hade skalaräkormaraton, han hade lite bättre tempo än mig, men gott var det. Sen blev det flera goda drinkar och slutligen allsång. Det vore en underdrift att säga att vi sjöng med hela tiden, för vi sjöng när vi inte skulle sjunga också. Klappade händerna gjorde vi så jag är blå i den vänstra handflatan, inte illa pinkat. Vi avslutade kvällen i bilen med lite mer allsång. Sen ville inte min röst mer och jag har varit hes hela dagen, men det är smällar man får ta. Sov hos min älskade Michaela (v
Började jobba klockan ett och here I am. Pappa har varit här och vi har tittat lite på fritidshus och små villor. Det är ju onekligen mycket bättre för mig och vi räknade på att det blir billigare i längden också. Men det lilla hus jag föll för är dock 3 mil från örebro. Inte så mycket egentligen för det huset men det innebär att jag måste ha en bil i alla fall och att detta blir ytterliggare kostnader. I don't know. Men en sak är säker och det är att jag blev absolut tokförälskad i det! Precis min smak!
När jag sitter här kan jag inte låta bli att tänka på vilken osäkerhet vi blir utslängda i nästa vecka. Jag fick 17 dagar på hydro men efter de 17 dagarna har jag ingenting säkert. Jag vet inte var jag hamnar. Jag vet inte om jag kommer in på skolan. Jag har ingenstans att bo, om jag skulle komma in på skolan. Jag vet inte om B är beredd att offra sitt liv här för mig. Kort sagt jag vet absolut ingenting. Och vet ni, I'm afraid. Riktigt rädd är jag. Jag får lite halvt panik av att tänka på det. Jag vet att det kommer säkert ordna sig men jag kan ändå inte låta bli att tänka på det. Och what if it doesn't?
Nej nu ska jag hitta något att göra på detta stället. Jag blir galen av detta. Dessutom saknar jag B. Och vi är ovänner. This is not my day.

C A R P E  D I E M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0