kanndigsjalv

Ja då är man student då. Gud vad dagarna bara försvann förbi. Studentdagen var toppen. Utan att behöva gå in på fler detaljer kan jag säga att jag kommer sakna min klass enormt och att det var en av de roligaste dagarna jag haft i mitt liv.
Balen var också underbar. Trots att Gud straffade oss med ösregn hade jag fantastiskt roligt. Alla flickor var så vackar och alla killar så ståtliga. Henrik höll tal och man kunde ju inte annat än att fälla en tår. En tår av både befrielse och sorg. 
   På lördagen hade vi fest på logen och jag fick så himla fina presenter. När jag öppnade presenten från Björn kunde jag inte heller låta bli att fälla en tår. Hope. Det är det du ger mig min älskling.
Mycket har hänt sedan sist jag skrev här. Jag har fått en lägenhet i örebro. En jättemysig lägenhet med en stor grön park bakom. Jag har fått den om jag kommer in på skolan. Något jag börjar bli väldigt osäker på. Det är 3000 sökande i år. Men det återstår att se om en vecka vet jag. Fram till dess är min framtid väldigt osäker. Jag längtar samtidigt som jag har ont i magen för det. Men den största anledningen att jag har ont i magen är väl för att jag kanske måste åka från Björn. Han är den ende för mig nu. Och jag tvekar inte en sekund över det. Men han tvekar. Jag vet inte om han är beredd att lämna hela sitt liv här för mig. Jag hoppas innerligt det men jag tvivlar på det. Fast jag ska inte ta saker på förhand.
Nu är det sommar på riktigt och jag tänker ta hand om den till 100%.

C A R P E  D I E M